Believe me, I'm lying

Dagens fundering: hur brutalt kan det bli i Sverige? Nästan så att man borde införskaffa sig en AK47 för att slippa kolla över axeln på kvällarna. & allt pga sjuka fucking människor som inte har något annat för sig. Senast jag var på SÖS såg jag en skylt med en pil där det stog "Mottagning för våldtagna kvinnor" jag stannade fucking upp och tänkte "vad fan är det som händer?". Ska det verkligen finnas mottagningar för våldtagna kvinnor? Jag menar, måste en kvinna verkligen gå orolig på Sveriges gator för att hon kan bli våldtagen!? Skrattretande.

Respekt till svenska poliser. Respekt till aina som ni kallar det. Sure, vi lever i ett samhälle där pizzaleveransen kommer före polisen men 8 av 10 poliser gör vad dem kan. Så, hata inte. Du skulle inte kunna göra det bättre själv. Respekt till svenska sjukhus också. Respekt till folk som gör allt vad dom kan för att stoppa våld, våldtäkt och annat skit. Respekt till er som VÅGAR kämpa för det rätta.

Mamma. Hur kan man vara så underbar? Jag har aldrig riktigt förstått hur mycket hon faktiskt betyder för mig. Hur mycket hon bryr sig. Hur jävla bra hon är. Och jag skäms. Jag skäms så extremt jävla mycket för alla gånger jag slagits, tagit sönder saker och smutskastat dig. För fan vad underbar du är. Genom eld och vatten kommer jag gå för dig mamma, för du är det absolut finaste i mitt jävla liv. Jag ska hjälpa dig, jag ska kämpa med dig och jag ska kunna leva med dig utan att bråka. För jag har just insett hur äcklig jag är. Hur otacksam, hur idiotisk jag är. Det är något jag försökt undvika att inse. Men jag är glad att jag insett det nu. För nu, äntligen, kan jag börja leva som en normal människa. Utan sönderslagna knogar, utan spasmer, utan hat. Det är sjukt att det tagit 4 år för mig att förstå hur värt det är att leva sitt liv. Jag kommer aldrig bli perfekt, men jag kan alltid bättra mig. Jag älskar dig mamma. Av hela mitt hjärta. Utan dig är jag noll. Som en motor utan bensin. Jag kommer aldrig, aldrig bli som du vet vem. Jag är på god väg men jag sätter ett stopp nu, du ska aldrig behöva lida mer mamma, för du förtjänar inte att lida. Jag säger inte "jag älskar dig mamma tills mitt hjärta säger stopp". Jag kommer inte sluta älska dig för att jag dör, jag kommer älska dig för all jävla framtid, om 10000 miljoner år kommer jag ändå älska dig. Min mamma ♥

Du är den viktigaste personen i Ditt liv. Du är den som alltid finns där för Dig själv. Du är den som ger Dig kraft att orka. Du är den som tar Dina beslut, bra och dåliga. Du är den som kan ändra på Dig. Du lär dig av Dina misstag. Du bygger upp Din kunskap. Du förbättrar Dig på saker. Du är den enda som kan se till att Du klarar det du vill. Du är den som gör så Du känner dig lyckad. Och det är bara Du som kan leva Ditt liv, ingen annan.

Ett barn som kritiseras
lär sig att fördöma

Ett barn som får stryk
lär sig att slåss

Ett barn som hånas
lär sig blyghet

Ett barn som utsätts för ironi
får dåligt samvete

Men ett barn som får uppmuntran
lär sig förtroende

Ett barn som möts med tolerans
lär sig tålamod

Ett barn som får beröm
lär sig att uppskatta

Ett barn som får uppleva rent spel
lär sig rättvisa

Ett barn som får känna vänskap
lär sig vänlighet

Ett barn som får uppleva trygghet
lär sig tilltro

Ett barn som blir omtyckt och kramat
lär sig att känna kärlek i världen

"Men du kan stå igen, även fast du ramlade, för allt som inte dödar dig, gör dig bara starkare. Så fortsätt bygga även fast det fattas en pusselbit för bland allt skit finns det alltid nått positivt."

http://paow.se/?p=13936#comments

Läs Paow's inlägg - så fucking rätt.

Nu blir det för mycket text, men blogg är väl till för att skriva av sig elle har jag fel?

Överkänsliga människor. HATAR. Dom.

Javisst, duktiga människor som vågar säga ifrån men det finns en GRÄNS. Att säga ifrån för minsta lilla och bli sura och vara en fucking depressiv åsna. Nej TACK. Jag saknar de vännerna som man kunde driva med. Man blev inte ledsen, man skrek inte som en ledsen snorunge på skolgården. Ibland kanske det är bäst att hålla käft tänker jag. Ibland kanske det är bäst att vara lika jävla depressiv som DU. Skratta ibland, ha kul YTTERST ibland. Men livet är till för att leva, skratta, skämta. Inte sitta och sura som en snorunge på dagis. Ta livet med en nypa salt. Var inte så äckligt seriösa hela tiden!

Klart det inte är kul att höra "ful tröja ;) skoja" men även om någon säger så så kommer jag inte precis bli sur resten av dagen och dryg? Tål inte sånna människor. Kan folk bara sluta ta åt sig? Folk har blivit tråkiga. Dryga. Äckliga. Negativa. Jag är galet irriterad just nu, är riktigt trött på er som är sådär. Ibland skulle det fan vara bra med en klon av mig själv och leva GLAD i resten av mitt liv. Jag är livsnjutare 8 av 10 tillfällen. Ni depressiva dryga icke-livsnjutande människor, pass. På. Er.

Haha helt ärligt så är jag waaaay too irriterad just nu för att fortsätta skriva. Ville bara säga att jag HATAR känsliga människor. Sluta vara så griniga, tråkiga, ÄCKLIGA. 

Förmågan att inte bry sig. Det är fan det jag är bäst på. Mycket plus och minus när det gäller sånt, har fått lida för det men helt ärligt, vet ni hur skönt det är att bara spotta på skiten och gå vidare? Kanske vet ni det, vissa vet faktiskt inte. Det är synd att vissa hakar upp sig på en och samma sak. Går runt och ältar. Gnäller, klagar, sörjer. Get over it. Vad är det som är så svårt? Jag antar att jag föddes med det, känslokalla föräldrar. Nej skoja, så är ej fallet. Jag har gått igenom mobbning, fått sitta hos kuratorn för massa lögner som folk hittat på, tusen lärare som varit emot mig, inte haft någon som trott på mig förutom familjen. Roliga, hemska tider. Vad ska man säga? Samtal hem, massa bullshit genom en telefon. Vem trodde på skiten? Mamma till en början, men mamma litar på mig. Jag ljuger oftast inte om allvarliga saker, nästan aldrig. Att jag t.ex. försökt mörda någon? Människa vad säger du!? Att jag slått en bruds huvud mot en betongvägg, att hon fick blödning men 2 dagar efter så fanns inte ärret kvar? Skrattretande. Det strömmade in lögner, självklart trodde lärarna på "offret". Jag var inte ledsen, det blev bara jobbigt efter ett tag.

Nu kanske ni fått för er jag blivit mobbad? Av lärare. Aldrig av elever. Jag var "mobbaren". Jag gjorde aldrig något, visst fan kastade man en blick men vissa människor är så äckligt känsliga att man bara blir så jävla sur ibland. Tillslut blev dom rädda och då var det slut. Jag var som en jävla brottsling i lärarnas ögon. Och när man når det stadiet då är det slut på det roliga. "En gång mobbare, alltid mobbare." - så sa lärarna. Sen skrev dom hur jag skulle förbättra mig? Pass på deras dubbelmoral. Pass på deras liv. Pass på deras barn.

Aja jag lever idag iallafall och det är vad som räknas, ska fan vara glad att mamma trodde på mig hela tiden annars vet jag inte vart jag skulle vara nu, förmodligen bakom galler, just kiddin.

Jag hatar folk som hatar ryssar. Hur kan man hata ett så klockrent folkslag? Jag menar. Ryssar har genen "dricka-hur-jävla-mycket-som-helst-utan-att-bli-full" och "röka-varannan-minut-men-inte-dö-i-förtid". Riktiga ryssar heter Vladimir. Riktiga ryssar bangar aldrig och riktiga ryssar dricker en halv liter vodka innan jobbet. Nä, nu kom dom här jävla fördomarna upp. Många svenskar har fördomar om allt och alla. Dom drar alla över en kam. Så.. Alla svenskar sitter hemma en fredagskväll med familjen och spelar Monopol och dricker mjölk och äter laxmacka? Alla tjejer är blonda med stora tuttar och åker till Gran Canaria och super skallen av sig? Inte riktigt va? Så varför kan ni bara inte hålla käften? En fråga utan svar. Varför hata och vara kaxig mot någon som kan krossa en så lätt? Du vet, jag vet, ni vet: kommer Sverige i krig mot Ryssland så vinner Ryssland. Nu kommer jag bort från det jag egentligen ville ta upp, och det är inget ovanligt..

Ryssland. Brudar med 16 centimetersklack och pälsjackor och pälsmössor med en Slim-cigg i handen och överdrivet långa dekorerade lösnaglar. Män med en vodka i ena handen och en cigg i den andra. Vilka är ryssar egentligen? Probably the best people in the world. Haha nej(eller jo enligt mig) men vilka är ryssar förutom "alkoholisterna, det fattiga landet, hett temperament, folket utan gränser" - era äckliga fördomar som får mig att hata HOMO SAPIENS. Ryssar är galna, har inga gränser och är oftast modiga. Den enda gången ryssar backar är när de ska ta sats. De står upp för sitt folk, skyddar och ja.. ibland dödar. Men vad gör man inte för "sina" ibland? Ryssar är folk med konstigt humör, galen humor och fyllda av stolthet. Dom bangar inte när det gäller.

Till er äckliga oallmänbildade människor som klankar ner på Ryssland: har ni någonsin varit där? Känner ni en RIKTIG ryss? Har ni bott i Ryssland? Jag vet att 90% av er inte har det. Så ge fan i att snacka om något ni inte vet ett shit om! Du kan se 16-åriga killar påväg hem från skolan med en bärs i handen som hjälper en gammal kvinna över vägen, du kan se folk som håller upp dörren för varandra, killar som går ner till kiosken för att handla mjölk till sina morsor, yngre människor som ger sin plats åt de äldre på tunnelbanan. Och ja absolut, självklart kan du se arga, kaxiga kassabiträden, knarkare, tiggare, tjuvar. Men samma sak kan man se i Sverige, så varför tror ni att Sverige är så mycket bättre än Ryssland?

Ibland önskar jag verkligen att Ryssland läxade upp alla länder, ni vet, ruska om lite. Lärde dom något. Men jag antar att de har viktigare saker att tänka på än att en liten medelsvensson sitter och skriver dåliga saker om ryssar på Facebook.

Och niggaaah pleaaaaaase! Säg inte åt mig nu att "amen dra till Ryssland då!" - det har jag hört så många gånger. Tro mig, så fort jag har pengar, är myndig och redo då är jag off from Sweden. Just nu så älskar jag Sverige, (de flesta) svenskarna och det svenska livet lika mycket som jag älskar Ryssland. Jag har inget emot Sverige eller svenskar, tycker bara att det är skrattretande att vissa är så sjukt rasistiska.

Målet är ingenting. Vägen är allt.

Folk som går förbi och kollar snett. Vad är det för smutsigt folk? I mean, vem fan är du och dömma MIG? SJÄLVKLART, har jag gått runt och kollat snett, fan, den "snea blicken" var min standard förut, jag vaknade med den. Sminkade mig med den. Sov med den. Det var en del av min image, om jag hade någon dvs, det var "jag". Men nu.. Hur fan tänkte jag där? Vem fan var jag? Vem trodde jag att jag var? Hur många gånger har man inte fått en sne-blick och tänkt, jaha, vad är det för fel nu då? & nu.. Nu tänker man bara "fuck you right back, vem är DU?". Det är så skönt att man kommit ifrån den där "fjortis-perioden". Den har satt spår, vissa ränder går aldrig ur. Jag är fortfarande kaxig, högjludd, idiotisk. Men vissa saker har man fötts med. Semper idem, alltid densamme. Det är jag. Och vad gör man? Man ska ju vara sig själv trots allt, eller vad säger ni?

Sålänge du inte sänker andra genom att vara dig själv, sålänge du inte ger andra försämrat självförtroende, keep going. Fortsätt på stigen du går, senare kommer en liten väg och sedan kommer motorvägen. Det är liksom livets bana. Vissa väljer att vara mittfilsidioter, folk kommer tuta, köra om, peka finger, andra kommer åka förbi med vinden i håret med hög musik och vara som dom är, andra kommer att köra segt, VÄLDIGT segt. Inte våga trycka gasen i botten och leva. Ja folket, livet är som en motorväg. Du kan hitta VAD som helst och VEM som helst där.

Sanne, min VÄN. Min själsfrände, barndomsvän, GRANNE, idiot, kaxiga snorunge, medbrottsling, gammaläcklig-gubbe-magnet, livsglädje, heterosexuella bög, min pippe, dansk/tysk/belgiska kvinna, fru, barn, man, kusin, bror, svenska blatte, illaluktande fullis. Du är kort sagt: min bästa vän.

Vår vänskap är så obeskrivlig. Vi är så olika, men så lika. Som en bög med en lesbisk, handkräm och tvål.. Haha. Från vaggan till graven(du dör först), dina äckligt dåliga skämt som man dör av garv(och sedan återuppstår) av. Du är så äcklig, så olaglig. Men ändå så fin och så bäst. Så idiotisk, blåst. Men ändå ett geni och streetsmart. Du är som mjölkpaketet med så lite mjölk i att man slänger den i papperskorgen. & som den nya hårinpackningen som står uppe på hyllan dit man inte når, men bara MÅSTE ha. Du är som en fake Louis Vuitton väska. Som en stjärna på himmelen. Du är som min mobil. Jag kan inte leva utan dig. Kan inte gå ut utan dig! Måste ha dig vid min sida. Du är verkligen som min mobil, när jag är sur så kastar jag dig i väggen, men du är lika snäll mot mig ändå. Du är som den ÄCKLIGT IRRITERANDE lillebrorsan som jag aldrig fick. Som världens finaste låt. Du är kort sagt: mina bästa, bästa vän.

Jag vet att du sitter och ler just nu, jag ser ditt äckliga leende framför mig(hahaha skoja, du är det finaste jag vet!). Jag ser dig. Typ. Sitter du i köket?


Utan dig är jag noll. Du är mitt karbondioxid, vad det nu är...

Måste bara berätta en grej om "2012 - jordens undergång".

Det finns en planet, Nibiru som cirklar i vårat solsystem. När planeten hamnar mellan jorden och solen, kommer jorden gå "under". Då blir det hemska naturkatastrofer som jordbävningar, vulkanutbrott, tsunamis, en ny istid på vissa ställen. Efter några dagar kommer den att flytta på sig men då har 2/3 av människorna utrotats. Av dom som är kvar kommer ytterligare 2/3 dö av svält. Dom som överlever det får börja om från början. Den 15 maj i år kan man se Nibiru(den här planeten som kan döda oss). För då är den så pass nära jorden. & den kommer bara närmare.. NASA vet om det, men tystar ner det helt.

http://joelbiterdig.blogg.se/2009/march/goggle-earth-sky-doljer-nagotvad.html#comment
Där har ni ett exempel på att NASA KANSKE försökt tysta ner det hela genom att visa folket att Nibirus inte existerar.

Förövrigt så är det en kommentar på "joelbiterdig" som lyder:
"finns förlite forksning kring ämnet att säga att det är 50% chans att det händer, troligen mer 0.1% chans eftersom det för det första är lång tid fram, missberäkningar sker alltid och vrf nasa inte vill gå ut med det är troligtvis för att det inte är en stor sak utan någonting som vi bara oroar oss förmycket om t.ex jordens undergång med reaktorerna i schweiz"

Så det måste inte alls vara sant det här. Men det känns ändå lite.. rimligt.

& lite bra nyheter om Jordens undergångs-teorierna är:
- Det finns FLER än en mayakalender, en sträcker sig till år 4742!
- En av Mayaindianernas kalendrar slutar den 21 dec 2012, precis som våra slutar den 31 dec. Men sen börjar den om. Jordens undergång har de aldrig påstått att de skulle vara.

Det var allt, kanske överlever vi 2012 trots allt.

Jag är TiiIeep största tönten, när det gäller grammatik. Helt överpetig och HATAR när folk skriver fel(obs jag kan också skriva fel ibland, feel free till att rätta mig). När jag läser bloggar och ser stavfel i varannan mening kommer tanken upp, VART VAR NI PÅ SVENSKA LEKTIONEN?!?! Daahh, jag är naturbegåvning. Var inte sådär jätte aktiv på svenska lektionerna i 1-6(haha, överdriver nu) och kolla mig liksom! Nej skojar bara, lite tråkig sådär men.. varför kan folk inte stava? Några exempel på ord som folk skriver fel på like ALL THE TIME..

Särskillt - Särskilt
Trotts - Trots
Utryck - Uttryck
Medans - MEDAN, när ska folk lära sig det?
Tyvär - Tyvärr, INTE tyvär!?
Medlemar - Medlemmar
Nummret - Numret
Sjukdomm - Sjukdom
Statestik - Statistik
Våldtäckt - Våldtäkt
Medela - Meddela
Kännd - Känd
Hitils - Hittills
Ända(så länge du inte menar ass) - Enda

Det var dom enda jag kom på nu, men men. Ni som har dyslexi ska inte ens ta åt er 1% av det här, men det säger ju sig själv ;)

& kom inte med erat jävla "AMEN SOM OM DU ÄR BÄTTRE SJÄLV" - ja, till skillnad från väldigt många andra så är jag bättre på grammatik och jag stör mig på folk som stavar dåligt, varför vet jag ej. & klart jag också kan stava fel ibland, har inte precis påstått att jag ALDRIG stavar fel.

Bo i en stor villa i Florida, dra till Miami beach med kompisarna efter skolan, sen träning med Top Gun. Mamma, pappa. Varför valde ni Sverige av alla länder? Thats the question. Fuck life. Haha.

Nej men helt ärligt. Tänk er liksom, att träna med Top Gun. En dröm som jag & Sanne diskuterat miljontals gånger. Det är verkligen en.. ära. Cheerleading i USA är ingenting jämfört med cheerleading i Sverige. Iochförsig så gick jag bara i minior-"gruppen". Sanne fortsatte så hon tränade med juniorer, eller ja, hon var en junior med andra ord. Så hon fick uppleva mer av den där "riktiga" cheerleading känslan, ifall ni förstår. Men man kan nog inte jämföra med high school cheerleading känslan, haha.

Fan alltså. Varför växte inte jag upp i USA, gick i high school och började på cheerleading där? WHY GOD?!?!


Det här är sjukt. Så överdrivet grymma, gaaaaahh.

Top Gun, ni får invänta mina barn. Dom kommer om sisådär 20 år.